.13.02.08.

Jag skulle vilja ligga i ditt knä, du skulle klappa mig på huvudet och säga att allt blir bra snart. Men så är det inte. Jag är vuxen nu, men det känns inte så. Jag känner mig lika liten och vilsen som för 3år sen. Men jag måste klara detta själv nu, denna gång kan jag inte lite på andra. Jag måste lite på mig själv. Hur det nu ska gå till.

Jag skulle vilja våga berätta allt för dig, men jag kan inte. För vad kommer hända då?
Kommer allt bli upp&ner igen? Eller kommer ni lämna mig igen? Kommer jag lämnas själv för att reda upp allt igen? 

Jag ska ta en sak i taget för du måste lyssna, jag vet att du lyssnar. Men förstår du? Du vill förstå men jag pratar så osammanhängande. Jag ska försöka, idag ska jag försöka. Jag vill att du ska förstå för jag litar på dig, du är den som håller fast mig så jag inte faller. igen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0