Tårar.

Har tryckt i mig massa naturgodis och ris med wokgrönsaker. Mår verkligen skit. Jag som skulle klara detta nu.
Jag förstår inte hur jag kan må såhär dåligt. Vet inte alls vad jag vill, eller om jag ens vill någonting. Eller om jag ens orkar någonting.

Varför kan inte mitt liv vara lika perfekt som alla andras? Eller åtminstone lite bättre än såhär.
Varför måste jag gråta mig till sömns och ha ångest över allt som har med mig att göra?
Jag vet inte hur länge till jag orkar, visst ibland känns allt bra och jag förstår det mesta, men när det är som jag känner nu. Ja då vet jag inte längre. Hur fan ska jag ta mig ur detta?
Jag kommer aldrig klara detta själv.

Jag vill kunna skratta och må bra utan att vara orolig över att det ska vända igen. Jag är så jävla rädd för att visa hur jag egentligen mår. Alla sticker när de får reda på hur allt egentligen ligger till, varför är det så?
Jag saknar att ha någon som verkligen vet allt och vill stötta mig. Jag saknar någon som förstår.

Fan fan fan.





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0